Jag har tagit körkort! Vid 47 års ålder!

Ja, du läste rätt. JAG HAR TAGIT KÖRKORT!

Efter en sommar full av körlektioner, teoriplugg och en hel del tvivel har jag äntligen klarat uppkörningen. Vid 47 års ålder har jag alltså blivit med körkort!

Och det var inte alls självklart att det skulle gå vägen.

De sista veckorna innan uppkörningen kändes det faktiskt som att min körning blev sämre istället för bättre.

Jag gjorde misstag på nästan varenda körlektion. Sådana där misstag som fick mig att undra om jag överhuvudtaget var redo att köra upp. Det var frustrerande, särskilt eftersom jag hade lagt så mycket tid och pengar på att komma så här långt.

Ju närmare uppkörningen jag kom, desto mer övertygad blev jag om att jag inte skulle klara den.

Men provet var redan bokat och betalt, så jag tänkte att jag lika gärna kunde åka dit och försöka. I värsta fall skulle jag få göra om det.

Och ta mig tusan om jag inte klarade det!

Jag vet inte riktigt vad som hände, men när jag väl satt där med instruktören bredvid mig fungerade plötsligt allt mycket bättre än under de senaste körlektionerna. Jag gjorde knappt några misstag alls.

Jag klarade momenten jag skulle genomföra, höll koll på trafiken och lyckades tydligen visa att jag faktiskt kan köra bil. Det var förmodligen den längsta halvtimmen i hela mitt liv.

Jag försökte bara koncentrera mig på en sak i taget och inte fundera för mycket på hur det gick. Men det är klart att jag hela tiden satt och väntade på att göra något som skulle förstöra allt.

Och sedan var vi tillbaka på Trafikverket.

För att avsluta hela körkortsprojektet på ett sätt som ändå känns ganska typiskt mig lyckades jag nästan med en sista liten katastrof.

Jag hade parkerat bilen och skulle bara kontrollera att jag stod ordentligt i parkeringsrutan, och råkade släppa lite på bromsen. Och bilen började rulla mot en stolpe som stod precis framför.

Jag hann tack och lov bromsa innan vi körde in i den.

Men alltså. Tänk att ha klarat hela uppkörningen och sedan avsluta med att köra in körskolans bil i en stolpe medan man står parkerad på Trafikverket. I EN PARKERINGSRUTA!

Det hade ju varit ett ganska imponerande sätt att sätta punkt för dagen.

Som tur var slapp vi den avslutningen, och jag fick mitt godkända körprov!

Jag har skrivit en hel del om körkortet här på bloggen under året. Om hur jag äntligen bestämde mig för att ta tag i det, hur mina affiliateinkomster gjorde det möjligt att köpa ett stort körkortspaket och hur jag under nästan hela semestern hade körlektioner i princip varje dag.

Sedan klarade jag teoriprovet, trots att jag nästan inte vågade åka dit.

Och nu har jag alltså klarat uppkörningen också. Körkortet är klart!

Så nu börjar nästa del av planen

Det känns fortfarande lite märkligt att tänka på att jag faktiskt får köra bil själv nu. Ingen körskollärare bredvid mig. Ingen som talar om när jag ska svänga eller påminner mig om vad jag ska tänka på.

Bara jag och bilen. Som jag inte äger ännu. Det är nästa stora projekt.

Jag sparar fortfarande så mycket jag kan av inkomsterna från mina affiliatesamarbeten till bilkontot. Förhoppningen är att kunna köpa en bil under vintern, så att vi kan genomföra nästa stora del av planen.

Flytten till Lappland.

Nu ska jag alltså bara köpa en bil, få jobbet jag har sökt och ordna ungefär sjuttioelva andra saker inför flytten.

Sedan kan vi packa in familjen, Greta och alla våra saker och tuta och köra norrut.

Men idag tänker jag faktiskt vara ganska nöjd med mig själv.

Jag har tagit körkort. Vid 47 års ålder.

Heja mig!