Jag har öppnat restaurang – för igelkottar

Vi har då och då besök av igelkottar i trädgården, och jag har börjat fundera på hur jag skulle kunna få dem att vilja stanna. Inte som i "flytta in permanent och börja betala hyra", men mer som en trygg tillfällig vistelse för dem som vill.

Så jag gjorde det enda rimliga: jag öppnade restaurang. För igelkottar.

Efter lite research insåg jag att det bästa jag kan göra är att ge dem mat, vatten och någonstans att bo. Det är egentligen ganska självklart – det är ju precis vad vi människor också söker efter i livet. Tak över huvudet och en stadig måltid.

Jag började i den ände som kändes enklast: en matlåda. Bokstavligen. En liten låda med öppning som håller undan både regn och eventuella nyfikna katter (förhoppningsvis). In i lådan åkte en skål kattmat, och utanför står en med vatten.

Lådan ställdes ut idag. Och nu väntar jag. På kvällen. På igelkottar. På att restaurangens första gäst ska dyka upp, kika in och kanske lämna ett omdöme i form av några prasslande steg eller lite tyst tuggande.

Bolådan däremot – den får vänta tills senare i höst. Jag vill fylla den med döda löv och annat mysigt bomaterial som gör att någon liten kotte kanske väljer att övervintra hos oss. Den kommer inte vara lika lätt att öppna i efterhand som matlådan är, så jag vill göra det ordentligt från början.

Det här är kanske inte det mest glamorösa projektet jag tagit mig an. Men jag älskar det. För det påminner mig om att världen blir lite finare när vi bryr oss. Även om det bara handlar om att någon med taggar på ryggen ska få en trygg plats att sova på. (Plus att jag kanske får en chans att fota och filma den...)