Jag är inte lat – jag är bara inte en robot.

Det är så lätt att halka in i tankemönstret att man alltid borde göra lite mer. Vika tvätten när barnet äntligen somnat. Svara på jobbmejlen fast klockan är 21.00. Planera nästa dag istället för att bara… sitta still.

Men vet du? Jag gör inte det längre. För jag är inte lat – jag är bara inte en robot.

Jag är den enda vuxna i min familj. När jag har nattat, fixat, plåstrat om, lagat mat, städat upp och svarat på ungefär 217 frågor om varför finns fiskar, så är min hjärna färdig för dagen. Det finns inget utrymme kvar. Och nej, jag tänker inte använda det lilla som möjligen finns kvar till att dammsuga under soffan.

På kvällen, när barnet somnat, då är det min tid. Det är då jag får vara något annat än mamma, anställd, städare, ekonom och problemlösare. Det är då jag får vara jag. Och jag tänker inte slösa bort den lilla tiden på att göra hemmet Instagramvänligt – det duger precis som det är. Precis som jag.

Vi måste få sluta mäta vår värdighet i hur mycket vi hinner med. För vet du vad? Att överleva dagen som ensam vuxen i ett hushåll med barn – det är redan en bragd.

Så nej, du är inte lat. Du är inte slapp. Du är bara människa. Och du förtjänar vila.