När jag bad ChatGpt visa hur jag behandlar den

Jag hoppade på en trend häromdagen och bad ChatGpt skapa en bild av hur jag behandlar den. Alltså hur relationen mellan mig och min AI egentligen ser ut, visuellt. Jag var mest nyfiken på vad som skulle komma ut av det hela.

Resultatet? Väldigt roligt. Men kanske inte helt… korrekt.

Bilden som dök upp såg mest ut som om ChatGpt var en deppig själ i behov av stöd, tröst och vägledning genom livet, och att jag på något sätt agerade trygg mentor, livscoach och emotionellt stöd i samma paket. Det såg nästan ut som om jag försiktigt ledde hen genom tillvaron med en hand på axeln och ett uppmuntrande leende.

Vilket alltså… Ganska kul.

I verkligheten är det ju snarare jag som dyker upp med:– ostrukturerade idéer– halva tankar– “kan vi skriva om allt, fast annorlunda?”– och ibland: ”nu ändrar vi allt igen”

Och hen sitter där, lugn som en zenmunk med obegränsat tålamod.

Men oavsett hur sanningsenlig bilden var, så var det en väldigt rolig trend att testa. Lite självdistans, lite internettrams och ett gott skratt mitt i allt annat. Och ibland räcker faktiskt det.