Operation nummer ett avklarad – nu finns hopp om att rädda tänderna

Triggervarning: Inlägget innehåller beskrivningar av tandoperation och munhygien som kan upplevas obehagliga för vissa.

Jag har nu gjort den första av två planerade operationer i munnen, och jag måste säga att det gick över förväntan bra. Jag var lite nervös innan – jag menar, vem blir inte det när någon ska skära i ens mun? – men själva operationen gick faktiskt smidigt. Det värsta momentet var, som vanligt, bedövningen. Jag avskyr verkligen bedövning, det gör så fruktansvärt ont! (Sen är det förstås skönt när halva ansiktet upphör att existera och tandläkaren kan göra vad tusan hen vill i munnen...)

När bedövningen väl tog så märkte jag knappt att något hände. Tandläkaren öppnade tandköttet för att kunna komma åt tandfickorna runt tänderna och rengöra på djupet. Det går inte att nå så långt ner utan kirurgi, och utan att rengöra ordentligt kommer munnen aldrig kunna läka. Då ökar också risken att tänderna till slut lossnar helt – vilket känns sådär...

Nu när området är ordentligt rengjort finns det faktiskt hopp om att tandfickorna ska läka och tandlossningen bromsas. Jag har haft suturer i munnen i snart tre veckor nu, och även om det är fruktansvärt irriterande att ha tråd i munnen hela tiden, så tror jag att läkningen gått riktigt bra.

Nästa vecka är det dags för operation nummer två, då ska andra sidan av munnen åtgärdas på samma sätt. Det känns inte lika nervöst den här gången, mest bara lite motigt att veta att jag får börja om med ännu fler veckor med suturer, svullnad och försiktig tandborstning. Men det får vara värt det. Om allt går som det ska kan jag förhoppningsvis slippa fler operationer framöver – och viktigast av allt, behålla mina tänder så länge som möjligt.