Peace out – jag ärver euro.

För ungefär en vecka sen fick jag ett brev. Inget från Skatteverket, ingen räkning (halleluja), utan ett riktigt lyxigt kuvert med snirklig logga och engelska ord som "international law firm" och "confidential information".

Jag öppnade med darrande händer och där stod det svart på vitt: Jag har ärvt 8,5 miljoner euro från en avliden klient – som jag givetvis aldrig träffat – men som tydligen bar samma efternamn som jag. Och det, mina vänner, räckte för att någon advokat i Madrid skulle vilja ge mig ett nytt liv.

Jag började redan planera mitt avskedsmail till jobbet. Rubrik: "Peace out – jag ärver euro."

Jag såg det framför mig: Ett hus på landet med stora fönster. Kaffe på altanen i silande morgonsol. Fåglar som kvittrar, humlor som surrar. En ny trädgård att planera. Och noll stress. Alltså noll. Barn som springer barfota på sommarvarm gräsmatta. Jag. En halvtidspensionär med fräsch hudvårdsrutin och stabil ekonomi.

Men… det var förstås fejk. Jag vet, chockerande! Ingen miljardär med samma efternamn, ingen generös advokat, ingen herrgård i fjällen. Bara en väldigt övertygande bluffmakare med ett Word-dokument och lite fantasi.

Men vet du vad? Jag log ändå. För trots att det var fejk så väckte det där brevet något i mig. För det är faktiskt inte pengar jag vill ha i överflöd. Jag vill bara ha tillräckligt.

Tillräckligt för att kunna säga upp mig från det jobb som inte längre passar mig. Tillräckligt för att kunna jobba med mitt eget företag och mina sociala medier på heltid. Tillräckligt för att köpa ett litet hus – gärna nära naturen – där jag kan mata fåglar och plantera lavendel till humlorna. Tillräckligt för att kunna välja hur jag spenderar min tid. Tillräckligt för att kunna leva mitt liv – på mitt sätt.

Så även om arvet uteblev... så finns drömmen kvar. Och varje blogginlägg, varje produkt jag säljer, varje följare som hittar till mig – det är ett steg närmare den drömmen. Det kanske inte är 8,5 miljoner euro.

Men det är verkligt. Och det är mitt.