Snälla, säg inget om min kropp – och jag lovar att inte säga något om din

"Du ser trött ut idag!""Men du var ju så smal förut!""Jag säger det bara för att jag bryr mig…"

Vi har alla hört dem. Kommentaren som sägs "i all välmening", men som svider i hjärtat, stannar i kroppen och fastnar i huvudet långt efter att den som sa det har glömt bort det. Och värst av allt? När det sägs framför barn – våra eller andras – som suger åt sig varenda liten värdering vi lägger i hur en kropp borde vara.

Det räcker nu.

Varken i flödet eller i fikarummet behöver någon få sin kropp bedömd. Det är som om vissa tror att andra människors utseende är allmän egendom. Som om det vore okej att kommentera folks kroppar, hud, ålderstecken eller vikt – särskilt på sociala medier, där ”oro” och ”ärlighet” ibland används som täckmantel för att få säga elaka saker.

Men låt oss vara tydliga: Det är aldrig omtänksamt att få någon att känna sig sämre. Det är aldrig konstruktivt att skamma någon i en kommentar, ett DM eller i en syrlig liten viskning på jobbet. Och det är aldrig rätt att låta barn höra oss prata nedlåtande om oss själva eller andra.

Barn lyssnar inte på vad vi säger att de ska göra – de gör som vi gör. När vi ställer oss framför spegeln och suckar över våra egna lår, säger att vi måste gå ner i vikt, skämtar om vårt utseende som om vi vore något dåligt – då är det exakt det våra barn lär sig. Att utseendet är det som definierar oss. Att man aldrig duger som man är. Att man ska kommentera, jämföra och döma.

Vi måste sluta nu. För deras skull. Men också för vår egen.

Så vad kan vi göra istället?

Håll tyst om sådant du inte vill få höra själv. Vill du inte höra någon kommentera din kropp, hud, vikt eller utseende? Bra. Då låter du bli att kommentera någon annans. Punkt.

Ge ärliga, positiva komplimanger – gärna ofta. "Du strålar!" "Jag älskar hur trygg du känns i dig själv." "Den där färgen passar dig så himla bra!" Det kostar ingenting att sprida lite glädje. Och nej, du gör inte någon 'för självsäker' genom att ge dem en komplimang.

Prata snällt om dig själv – speciellt när barn lyssnar. Säg högt att du känner dig fin idag. Visa att du gillar din nya frisyr. Le åt din spegelbild. Det är inte fåfängt – det är revolutionerande.

Påminn dig själv: alla är olika, och det är meningen. Vi ser olika ut. Våra kroppar gör olika saker. Vi är födda med olika förutsättningar, gener, hormoner, livsstilar, stressnivåer och prioriteringar. Det är inte en tävling. Det är ett liv - och det ska levas så att vi alla mår bra!

Tänk om vi kunde vara generationen som bryter mönstret. Som lär våra barn att en kropp är ett hem, inte ett projekt. Som visar våra vänner att man får lov att känna sig vacker, stark och tillräcklig – precis som man är.

Så nästa gång du står där och nästan säger något nedlåtande om dig själv eller någon annan – pausa. Byt ut det mot något snällt. Tänk om. Tänk nytt. Och om du inte har något snällt att säga, då kanske det faktiskt är bättre att inte säga något alls.